Jag har länge funderat vad jag ska göra med min andra blogg men har nu kommit fram till att den ska stängas ner.
Under sommaren har jag börjat fundera lite över alla krav som ställs på den enskilda individen. Jag har läst några böcker i sommar av bl.a. Mia Skäringer och även av Martina Haag.
Jag kan lätt känna igen mig på många punkter i dessa böcker. Hur velig man är som person och hela tiden känner att man inte räcker till hur man än vrider och vänder på sin vardag.
Just nu så studerar jag på heltid till sjuksköterska. Jag bor i en liten håla (Vimmerby) men studerar i Kalmar. Jag har långa resdagar till studieorten (sitter på ett tåg nästan 4h/dag) och sen föreläsningar. Kommer hem sent till min familj som består av min man och våra underbara döttrar på 2 och 5,5 år. Tyvärr är man oftast för trött för att orka något men skulle så gärna vilja mycket mer än vad jag orkar.
Jag har fått ge upp vissa saker som betyder mycket för mig pga att jag inte räcker till. Som exempel så har jag fått ge upp mitt intresse för hästar, jag har fått ge upp några av mina vänner eftersom jag varken har tid eller ork att vara social längre då jag hela tiden måste klara av det jag tagit mig an. I det här fallet gäller det studierna.
Mitt största problem är nog att jag är perfektionist! Jag måste hela tiden ha koll på ALLT som händer och gärna ligga steget före hela tiden för att känna att jag har kontroll över mitt liv. Jag måste prestera i skolan. Jag måste vara en bra mamma, helst en sån som gör allt för sina barn och aldrig tappar tålamodet utan bara finner sig i allt och barnen är väluppfostrade. Nu vet ju alla att så är ju inte fallet. Finns det någon familj som är så rosensöt och aldrig bråkar eller skäller på sina barn för att orken inte finns eller att man är stessad? Skulle inte tro så, för i såna fall skulle den familjen få föreläsa om hur man gör för att klara vardagen.
Sen har jag även min man och hemmet som också kräver sin del av mig. Hemmet måste se acceptabelt ut, dammsuga, tvätta, diska, putsa fönster mm. Helst ska hemmet vara fläckfritt enligt mig, men nu är ju inte dygnet mer än 24, varav vi minst behöver 8 h sömn så alltså har jag 16h/dygn att klara av allt det här.
24 h/dygn fördelas på detta sätt:
04:40-05:40.
1h går åt att väcka barn, göra dom redo för dagis och sig själv. Skick till dagis, hinna med tåget.
06:04-07:48
1h 50 minuter är restid från Vimmerby till Kalmar.
09:00-12:00.....13:00-16:00
Föresläsningar ca 3-6h/dag
16:34-18:18
Resa hem Kalmar till Vimmerby 1h 50 min
18:30-21:00
Hem för att eventuellt hinna läsa en bok för mina barn innan de somnar inför natten.
Varva ner och prata med mannen om han är hemma eller låta han gå och träna om han behöver det.
21:00-22:00
Om ork finns kanske man sätter på tv:n lite för att somna till den.
Sen mellan allt man gör på vardagen så ska hemmet skötas, man ska plugga, man ska försöka hinna med att träna och rå om sig själv, vara social och träffa vänner. Men orken finns inte för något mer än att bara få allt att gå runt och hålla sig flytande......
Är jag den enda som känner såhär eller finns det fler som har samma bekymmersom mig att få ihop sin vardag?
Tack Frida för att du skriver om detta. Jag känner precis likadant, det är många krav man har och man vill gärna hinna med allt. Jag har också 2 barn i nästan samma ålder. Jag tror att försöka fokusera på de små stunderna som man får med barnen är viktiga att utnyttja, som när du skriver att få läsa bok innan de somnar! En eloge till dig som har sådana långa dagar med resorna till och från skolan ändå har klarat det hårda jobb det kräver i våra studier! Kämpa på!! Kram
SvaraRaderaHej Ida. Trevligt att du hittade hit!
SvaraRaderaJo jag tror nog att vi är många i samma sits när det gäller att få våra dagar att räcka till och hinna med allt som krävs av en.
Ja jag har långa dagar men är man målmedveten så går det! Man får som sagt ta vara på tiden man har och hinner med att göra med familjen på bästa sätt.
Vi får helt enkelt kämpa på! Vi är starka och målmedvetna, det kommer man himla långt på!